.

När jag var yngre träffade jag en kille jag tyckte mycket om och vi vart nästan ett par.
Man skulle kunna säga att vi var ett par men att vi aldrig definierade förhållandet. Vi höll varandra i handen offentligt, kysstes offentligt och vi hade sex med varandra.
Men sexet var verkligen inte något att hänga i granen. Jag minns att jag och mina vänner diskuterade dåligt sex och sex överlag mycket vid den perioden. En diskussion minns jag tydligast .

Jag berättade för en vän att jag och killen jag träffade hade dåligt sex, eller jag upplevde det så. Jag sa att det jag tyckte bäst om var förspelet. Att sexet ja, det var liksom ingenting. Det var helt enkelt inte skönt trotts att jag var upphetsad. Min vän svarade, ”ja men så är det, det är lite mer för killarnas skull.”

Idag är jag ihop med en kille sedan en tid tillbaka. Vi har underbart sex. Jag njuter lika mycket som min kille gör. Varför? Jo för jag vågar säga till, jag vågar säga nej den här ställningen är inte bra. Jag gillar inte vinkeln osv. Det samma gäller för honom. Han säger till vad han gillar och ogillar.
Till killen jag var med när jag var 17 vågade jag nästan inte säga ifrån när han frågade om doggy och stoppade den i andra hålet. Kommunikation är A och O för ett bra sex liv men också för ett förhållande. Ni kan ju gissa varför det inte gick så bra mellan mig och den förstnämnda killen?

/ Anonym

Två tips: Vågar du inte riktigt säga hur du vill ha det kan du visa det genom att styra in honom eller henne på rätt rytm och liknande eller också kan du helt enkelt ta mod till dig genom att tänka så här: Tänk om du gjorde något på din partner som han/hon avskydde skulle du vilja att din partner låtsades njuta och inte sa till vad som kändes rätt? Antagligen inte, säg till!

Lycka till!